måndag 2 februari 2009

All that remains, Deadlock - Kägelbanan Stockholm 31/01




Deadlock (Ger) VV
Första gången ja är på kägelbanan på söder. Helt okej ställe faktiskt. Om man inte vill stå så kan man sitta i läktaren och se bra ändå. Deadlock hur var dom då? Ja tror inte så många hade hört talas om dom, för det e dålig uppbackning framför scenen. Det e faktiskt jävligt dåligt med folk över huvudtaget på kägelbanan den här kvällen. Folk har väl inga pengar kanske. Ja vet inte men 240 spänn för ett inte så känt band här i sverige (Deadlock) och All theat remains är väl lite väl tilltaget tycker jag, kunde ha kostat hälften av det.
Men det låter helt ok från detta band och det är Sabine Weniger som gör att bandet går hem med godkänt. Hennes pipa var förjävla bra. Ja är igentligen emot band med growlande killar och skön sjungande damer, finns för mycke sånt. Sångaren Johannes gör allt för att få i gång den lilla skaran med folk som står och diggar. Tycker att bassisten skjorta hör hemma på nått dansbands hak hehe...lite mera hårdrock tack....till dig.




All that remains (Us) VVV
Dags för kvällen huvudband. Det har blivit lite fler folk i lokalen. Tycker att The haunted kunde ha spelat här med som dom har gjort i övriga europa. (dom var för band på all spelningarna utom i sverige och finland, då kanske det skulle har vart fullsatt?) Dom som tyckte att Deadlock var sissådär och stod och öla i baren i stället när dom spela har kommit tillbaks.
Och det är lite mer rutin och välspelat. Sångaren Phil manar på publiken att det ska röjas mera och Stockholms publiken gör va de kan. Dom får faktiskt igång en hyglig Cirklepit i andra låten "Undone". Det är en hygglig blandning av bandet senaste plattor The fall of ideals och Overcome som spelas.
En stor medalj till den killen som gjorde allt för att få igång lite röj. Han stagedivade ett fler tal gånger och hamnade hövve stupa ner på golvet när folket inte orkade hålla upp honom. Han var nog ganska mör i kroppen dagen efter när alkoholen gjort sitt hehe.
Och man blir ju så glad när man får hör riktigt bra growl från en tjej (basisten Jeanne Sagan) och trummisen Jason Costa som på virveln med pennfattning som värsta jazz trummisen. Och avslutningen så kör dom Two weeks, This calling, This darkned heart vad sägs om den....




Inga kommentarer: